Rollatorstund

Idag var jag och Sara G. på en minitripp till Köpenhamns centrala delar. Och jag insåg att det var andra gången på det snart hela året jag jobbat på andra sidan bron som jag tagit mig tid att åka över i icke-jobbrelaterat ärende. Det är ju för sorligt. Kph är ju en fantastisk stad. Vi hade allt för kort tid på oss men hann ändå med ett litet besök på universitetsbiblioteket där jag aldrig varit förr. Och vilka lokaler! Fönsterna, trähyllorna, stegarna, tegelvalven... Sån känsla i allt.

När jag kom tillbaka till malmöitisk mark snörade jag på mig löparskorna och tog ett varv i pildamsparken, något som jag längtat efter men inte funnit tid till på länge. Efter det åkte jag till gammelmorfar som ville bli klippt (och det är ju min uppgift). Han hade fått en ministroke i lördags och var lite risig och trött. Det enda som håller honom levande nu verkar vara tanken på att fylla hundra om en månad. "Inte för att det är nån stor sak, men det skulle ju vara retfullt att inte hålla ut när man är så nära." När min gammelmormor dog för snart ett år sen så trodde vi aldrig att han skulle överleva det men han är av extremt segt virke. Men nu är han verkligen som en fågelunge i kroppen. Fast huvudet är fortfarande mer eller mindre som det ska. Den mängden kunskap som kommer följa med honom i graven är helt ofattbar. Fatta, hundra år! 1908. Men ändå är han bara näst äldst i kommunen, där finns en gubbe som är ett par månader äldre...

Den här skylten satt på anslagstavlan på boendet där han bor. Det är en sån trevlig inbjudan. Tänk så mysigt att ta med sig rollatorn till samlingssalen, få den fixad och fika under tiden. Kanske kolla in de heta teknikerna och snacka lite skit. Vad är ravefest hela natten mot en rollatorstund?